En förutsättning för att etablera en TNT-fabrik i Nor är möjliga transportvägar. I Nora kommuns samrådsversion av detaljplan framgår att väg 742 inte klarar den ökade belastningen. Åtta kilometer väg mellan Fogdhyttan och Vikersvik måste breddas, förstärkas och asfalteras, kompletterat med 38 mötesfickor på 50–60 meters längd vardera. Kostnaderna blir skyhöga och mark från oss boende och markägare längs vägen skulle tas i anspråk – mot vår vilja. Ska det ske genom expropriering och tvångsinlösen? Är det verkligen rimligt att offra människor, miljö och kultur för en industri som istället kunde ligga på en plats med fungerande infrastruktur?

Transporter av sprängämnen och giftiga kemikalier kommer att ske förbi bostäder och stränder. Vid en olycka är riskerna enorma: explosioner, bränder, utsläpp av gifter i mark och vatten. Väg 742 är bygdens enda tillgängliga väg för fotgängare och cyklister, barnfamiljer och äldre. Att förvandla den till en transportkorridor för tung industri skulle göra den osäker och otrygg. Sträckan mellan Fogdhyttan och Vikersvik är ett av länets vackraste kulturlandskap. Gamla Viker är ett riksintresse för kulturmiljövård. Att asfaltera och bredda vägen skulle förstöra ett kulturarv som inte går att återskapa. Fabriken borde placeras där infrastruktur finns och långt från boende– inte mitt i en levande bygd. Nora kommun bör skydda invånares intressen och inte bidra till vad som kan innebära tvångsinlösen av våra tomter och mark.

Boende och markägare längs med väg 742

Länk till NA för prenumeranter här.