Järnet i Bergslagen har haft en central roll i Sveriges ekonomiska och tekniska utveckling. I Nor med omnejd fanns många hyttor, och särskilt betydelsefull var Röbergsgruvan där malm brutits i 700 år fram till 1959. Perioden 1150–1350 e.Kr. var särskilt viktig tack vare tekniska framsteg, såsom masugnstekniken, som effektiviserade järnframställningen. Nor en av de äldsta byarna i Nora socken där jordbruk och bergsbruk kom igång omkring 1200 e.Kr.

Under århundraden var järnhanteringen den dominerande näringen i området. Malmen från gruvorna förädlades i hyttor och transporterna av det färdiga järnet var avgörande för ekonomin. På 1800-talet effektiviserades transporterna genom byggandet av smalspåriga joch normalspåriga ärnvägar, som möjliggjorde en snabb och effektiv malmtransport från gruvorna till järnbruken och vidare till utskeppning.

De smalspåriga järnvägarna spelade en viktig roll i logistiksystemet. Ett av de mest betydelsefulla var Bredsjö-Nora-Vikerbanan. Järnvägen användes i början uteslutande för malmtransporter och var en central del av den industriella utvecklingen i Bergslagen.

Även Wester Warmlands Jernväg (WMJ) och Hjulsjö-Degerfors Järnväg (HDJ) var viktiga länkar i transportnätverket.

Dessa järnvägar byggdes med den tidens avancerade ingenjörskonst och var avgörande för industrins tillväxt. Längs spåren fanns även en telegraflinje, som spelade en viktig roll i kommunikationen. Idag finns fortfarande spår av denna infrastruktur, bland annat järnbeslag i berget vid Östra Hagen, där telegrafstolpar en gång stod.

Järnvägen byggdes 1871 för att effektivisera malmtransporterna i området. 1873 öppnades den för övrig godstrafik. Så länge Röbergsgruvan drevs skulle järnvägstrafiken fortsätta. 1953 upphörde all trafik och 1954 revs järnvägsrälsen upp.

Längs banan fanns nio banvaktarstugor som bevakade spåret och skötte underhållet. En av dessa stugor, belägen vid Åran – förbindelsen mellan Saxen och Vikern – finns fortfarande kvar och står som ett historiskt minnesmärke över järnvägens betydelse.

Den gamla järnvägsbanvallen är ett viktigt kulturarv. Banvallen erbjuder möjligheter för rekreation och turism, samtidigt som den fungerar som en länk till det förflutna och ett levande minne av den tid då järnvägen var en livsnerv för bygden.

Den gamla banan är en fantastisk promenad- och cykelväg i en fin skogsmiljö, om 50 år kommer skogen vara ännu finare om den får stå kvar. Från banan tar man sig lätt ned till sjön Vikern för fiske eller bad. Man kan stanna till på flera ställen och beundra det fina hantverket som banläggarna gjorde för ca 150 år sedan. Denna miljö kommer bli otillgänglig för oss boende och allmänheten om TNT-fabriken kommer till. En mycket bättre idé med området vore att satsa på att lansera en fin cykelled från Striberg till Vikerssvik. En enastående vacker tur, man skulle kunna anlägga rastplatser längs vägen och även vindskydd för övernattning med grillplatser. Detta  kan bli möjligt om Sveaskog väljer att inte sälja mark till SweBal och vi boende kan tillsammans med Nora kommun söka Leader Bergslagen-pengar för detta projekt. https://leaderbergslagen.eu/
Läs också gärna arkeolog och Fil dr Magnus O Ljunges text om områdets värde för kulturhistoria: Utlatande-Nor.pdf