Från byväg till trafikled med kemikalier

Väg 742 är idag en smal grusväg som slingrar sig mellan hus och gårdar från Fogdhyttan till Vikersvik via Nors by. Nu ska den byggas ut och rätas ut – inte för vår skull, utan för att klara av tunga kemikalietransporter till och från TNT-fabriken.

Det handlar om 84 fordon som dagligen kommer att passera genom känslig natur, och risken för miljö- och vattenföroreningar är påtaglig. Varför placera så farliga transporter i ett område där både människor och vatten är direkt utsatta? Svavelsyra och flera ton giftigt och brandfarligt toluen varje dag till fabriken och explosiv trotyl (TNT) och troligen ”rödvattenslam” från fabriken (vilket är giftigt och cancerframkallande). Om kemikalier läcker ut i vattnet kan spridningen inte stoppas – skadan blir oåterkallelig. Trots detta har varken skyddsdiken eller andar typ barriärer nämnts av Swebal.

Under samrådsmötet förklarade Noras kommunalråd Mikael Wahlberg för oss i byn att ”det är absolut inte någon skillnad i risk mellan en timmerbil och en kemikalietransport.” Den bedömningen gör oss djupt oroade, särskilt eftersom kommunen ännu inte har presenterat någon riskanalys. Hur kan man bortse från den uppenbara faran? Och vem tar ansvaret när olyckan väl sker?

Vägen går dessutom genom känsliga naturområden, särskilt vattenområdet mellan Saxen och Vikern, där fågellivet är unikt och en värdefull kulturmiljö riskerar att förstöras. Att bredda vägen och öka trafiken skulle förändra miljön oåterkalleligt, och ingen har redovisat hur detta ska hanteras.

Utöver det kräver en TNT-industri flera utrymningsvägar för att hantera säkerhet och olycksrisker. Det innebär sannolikt att väg 742 söderut också kommer att påverkas, något som ingen hittills har diskuterat öppet. Hur långt sträcker sig planerna – och varför informeras vi inte?